Den krassiga verkligheten: 2013

Min tanke från början var att studera hur de tre faktorerna värme/kyla, ljus/mörker och näring påverkade krassefrönas tillväxt och trivsel. Genom att odla frön på olika platser med olika premisser kunde jag studera vad som hände när förutsättningarna varierade. Försöket gör på inga sätt anspråk på att vara "korrekt" vetenskapligt, eftersom felkällorna är så många, men kan i alla fall ge en indikation om åt vilket håll det barkar.

Felkällorna i mitt försök är som sagt många. Jag räknade inte hur många frön jag lade i varje kruka och jag vattnade inte exakt lika mycket utan snarare efter behov och på "fri hand". Inte heller mätte jag temperaturen så noga utan "gick på känn". När jag sådde fröna så lade jag dem ovanpå bomullen/jorden innan jag vattnade vilket resulterade i att de frö som låg i krukorna med jord sjönk ned en bit medan de i bomull låg kvar ovanpå. Varje frö kan dessutom ha olika "grobarhet" och allt detta kan förstås ha inverkat på resultaten men jag tror ändå att det går att använda åtminstone några delar av dem i studiesyfte.

Av de tre faktorerna jag hade föresatt mig att studera så är det helt klart ljus/mörker faktorn som har inverkat mest på plantorna och kyla/värme faktorn minst. Den enda slutsats jag kan dra av kyla/värme faktorn är att de behövde vattnas olika mycket. Då var det lättare att dra slutsatser knutna till ljus/mörker faktorn.

Fotosyntesen är process som växterna använder sig av för att försörja sig med energi. Landlevande växter tar upp koldioxid från luften genom klyvöppningar i bladen och vatten från marken genom rötterna. Sedan transporteras detta till växtens gröna delar där energin från solljuset omvandlar koldioxiden och vattnet till socker och syre (Andersson, 2008). Plantorna i mörker blev långa och bleka men började efter en tid se ganska vissna ut. Att de växte snabbare till att börja med än de som stod ljust berodde förmodligen på att de "letade" efter ljus. De behövde alltså inte fotosyntesen i början av sin livscykel, men efterhand som näringen från fröämnet sinade så blev det ändå tydligt hur stor roll fotosyntesen hade för fortsatt utveckling. Eftersom jag ställde plantorna ljust innan de hade hunnit dö, så återhämtade de sig redan efter några dagar och blev gröna som de andra, vilket tyder på att fotosyntesen är något som plantan hela tiden strävar efter att utföra. Så länge det finns liv finns det hopp!

Jord/bomull däremot trodde jag skulle påverka mer än vad det gjorde, men resultaten är motstridiga och svåra att använda. Däremot öppnar de motstridiga resultaten upp en dörr för frågor som rör på vilka sätt växter får sin biomassa. Enligt Andersson (2008, s.136) är "fotosyntesen växternas enda sätt att få energi och det mesta av den organiska materia som bygger upp kroppen." Vidare säger han att den vetenskapliga förklaringen till att växter i regel gror bättre med gödning än utan är att "mineralämnen växelverkar med växtens kemiska maskineri så att detta arbetar för bättre tillväxt." Biomassan kommer alltså till största delen från koldioxiden i luften.

Helena Näs har skrivit en avhandling om hur undervisningen om fotosyntesen går till på skolorna. I en artikel i Lärarnas nyheter säger hon bl.a. att det är viktigt att konkretisera undervisningen genom att till exempel ta in växter och frön i klassrummet och låta dem bli utgångspunkt för samtal om fotosyntesen. Hon skriver också att många skolor har som mål att eleverna skall kunna rabbla fotosyntesens formel, men de behöver inte beskriva den i ord, vilket resulterar i att många elever inte egentligen förstår vad det handlar om. (Klicka på länken för att läsa hela artikeln.) http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/02/23/fotosyntesen-ar-mycket-mer-formel

Helldén (2002) har kommit fram till att elever i grundskolan har svårt att beskriva biologiska processer, som till exempel hur biologiskt material byggs upp, i ord. Hans resultat visar att många elever till exempel tror att växter får all sin näring från jorden och inte genom gas som tas upp av bladen. Detta menar han beror på att undervisningen inte utgår från barnens föreställningar om omvärlden utan tar för givet att de redan behärskar begrepp som undervisningen inte tidigare har gett dem tillfälla att assimilera. Han förespråkar att vi så tidigt som möjligt i undervisningen skapar "en atmosfär som ger barnen tillfälle att pröva, diskutera och reflektera över sina föreställningar." (a.a., s.243). Jag tror att ett odlingsprojekt som detta kan vara ett led i att skapa en sådan "atmosfär".

Andersson (2008) talar även han om hur elevers vardagsuppfattningar om hur växter får sin biomassa tar överhand över skolans undervisning,vilket tyder på att skolans sätt att undervisa om detta är bristfällig. Mitt odlingsförsök med bomull/jord skulle kunna vara en bra utgångspunkt för samtal om varifrån växterna får sin näring och motverka "vardagsföreställningar" om att all näring tas upp av rötterna från jorden (även om det var lite konstigt att det inte påverkade alls, men det kan ha berott på någon av de många felkällorna).

Enligt Lgr 11 skall undervisningen i biologi i årskurs 4-6 bl.a. behandla "Livets utveckling och organismers anpassningar till olika livsmiljöer.", "Samband mellan organismer och den icke levande miljön." och "Fotosyntes, förbränning och ekologiska samband [...]." (Skolverket, 2001). Jag tror att ett odlingsprojekt som detta gör undervisningen mycket mer spännande och lättillgänglig för både lärare och elev än vad traditionell undervisning åstadkommer. Om det används klokt kan det eventuellt även täcka in fler områden eller knyta an till andra kursplaner inom till exempel matematik, kemi eller samhällskunskap.

Om jag skulle genomföra ett liknande projekt i en mellanstadieklass så hade jag gjort det lite enklare genom att enbart välja två platser-en ljus och en mörk. Dock hade jag hade behållit näringsfaktorn jord/bomull för att få igång diskussioner om varifrån växterna får sin näring. Eventuellt hade jag varit mer noggrann så att premisserna blev likadana (förutom för det som skall undersökas) med tanke på antal frön, temperatur, vatten osv. Eleverna hade fått ställa hypoteser, beräkna resultat (fast mer vetenskapligt,genom att till exempel mäta längd, antal grodda frön osv. och räkna ut medelvärden, göra tabeller/diagram etc.) för att sedan försöka komma fram till slutsatser. De skulle få tillfälle att förklara fotosyntesen med ord och i ett sammanhang som hjälper dem att förstå dess innebörd. Det kan användas som en inkörsport för diskussioner om "abiotiska faktorer" eller frågeställningar som rör livets uppkomst och vilka förutsättningarna är för att liv skall kunna uppstå. Det kan användas för att hjälpa eleverna att se samband mellan materia/energi eller förstå hur allt hänger samman i ett kretslopp. Med andra ord så tycker jag att ett projekt som detta kan "fånga många flugor en smäll" om du som lärare bara är tydlig mot vilka mål du avser att eleverna skall färdas och vilka färdigheter du avser att utveckla...

Nu har jag bestämt mig för att samla ihop alla krassekrukor och börja jämföra dem lite mer systematiskt eftersom de utan ljus börjar visa tecken på att inte orka så mycket längre. I nästa inlägg skall jag analysera resultaten och fundera över hur man kan använda sig av liknande projekt i undervisningssyfte. Nu kommer i alla fall de sista bilderna...

Sett uppifrån från vänster till höger: nord, syd, garderob, källarfönster och källarvrå.

Samma ordningsföljd som ovan, men nu från sidan istället. Notera att sydfönster och garderob har ungefär samma längd...

Ja, det gick inte att få upp rötterna på allihop så bilden är något missvisande, men återigen var sydfönster och garderob de längsta( både ovan och under jord/bomull) men. Förutom i källarens mörka vrå så kom jorden ikapp bomullen och gick om, men de hade i samtliga fall en trögare start än de i bomull.